«

»

Operera eller inte?

De senaste månaderna har jag funderat fram och tillbaka på om jag vill operera bort den lösa huden på magen eller inte? Vissa dagar vill jag och andra dagar vill jag faktiskt inte. Märkligt med tanke på att jag verkligen inte gillar att ha lös hud på magen och vantrivs med det. :shock:

Vad är det då som gör att jag inte vill operera mig? Hm… flera saker.

Dels för att det är ett ingrepp och alla ingrepp medför risker. Det är inte alls säkert att jag blir nöjd med slutresultatet. Det finns inga garantier för det.

Sedan så är jag lite knasig nu, men ibland så känns det som att den lösa huden ”påminner mig” om hur det kan bli om man tillåter sig själv att ”sväva iväg” och gå upp i vikt. Det är ju på grund av mina viktuppgångar som jag ser ut som jag gör. Likaväl som jag tittar på bilden av mig själv där jag väger 100,7 kg varje dag, likaväl så känns det som att jag borde ha huden där som en ”påminnelse”. Är jag knäpp nu? :roll: :oops:

En tredje grej är priset. Jag får det inte gratis genom landstinget, utan får betala själv, vilket jag skulle kunna göra. Samtidigt så finns det en röst i bakhuvudet som ifrågasätter om jag verkligen ska lägga så mycket pengar på en skönhetsoperation när det finns massor med andra positiva saker jag kan göra med den summan (minst 50.000 SEK). Jag skulle kunna hitta på massor med roliga saker eller faktiskt kunna ge pengarna till bättre behövande som inte har allt som jag själv redan har…

När jag till exempel ser hemlösa på gatan så känns det så otroligt onödigt att lägga de pengarna på att ta bort min lösa hud på magen, när jag skulle kunna bidra till att de skulle kunna få en drägligare tillvaro. Förstår du hur jag tänker? :roll:

För mig har det alltid känts fel att köpa märkeskläder eftersom det bara är märket man betalar för. Kom inte och snacka om ”kvalitet” och en massa annan BS, för det är MÄRKET och inget annat man betalar för. Jag har arbetat tillräckligt länge inom skönhets och modebranschen för att fatta vad det handlar om och jag vet inte om jag vill vara på en sådan ytlig nivå.

Sedan kommer ”trollet inom mig” fram igen. Du vet den där personen som säger att jag också vill ”känna mig fin”. Samma ”troll” drar och sliter i skinnet på magen, tuttarna, ryggen, rumpan….. OH, MY GOD!! Listan kan göras hur lång som helst. Det känns som att jag har en ”lös fatsuit” på mig. Något som jag skulle vilja kliva ur. Samtidigt så tänker jag att om jag börjar operera en del av kroppen, så vill jag säkert fortsätta med andra kroppsdelar och helt plötsligt så kommer det att se ut som att jag är gjord av ”plastic padding”!! :shock: NEJ, TACK!!!!! :-(

Igår skickade jag efter information från ett par plastikkirurger och fick svar från en som ville boka in mig på en konsultation redan nästa tisdag. SHIT!! Jag backade med en gång och det om något borde väl säga mig något? Jag kanske inte är redo ännu, eller så vill jag inte när det väl kommer till kritan? Eller så är jag bara rädd…??? Jag tackade för informationen och bad att få återkomma när jag hade funderat på saken. Vill jag eller inte? Bra fråga… Det är inte så kul när det ser ut så här när man sitter ner, även om det ser ok ut när jag står upp… / Maria

Det är inte så kul att sitta ner...

Min kropp i december 2013 när jag står upp.

Share

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Maria

    Jag tror bokstavligt att det är din magkänsla som talar till dig, att det är som du säger – du är inte redo.

    1. alamaria

      Du har så rätt Maria! Jag är INTE redo ännu, så jag väntar ett tag till. Om jag någon gång blir redo, så blir jag det senare, men nu är jag det icke. :-)

  2. Bettan

    Min mage kommer aldrig att bli vacker. När jag gick ner 18 kilo för drygt 13 år sedan bestämde jag mig för att operera bort överflödig hud när jag hade behållit den nya vikten över ett år. Jag var på två konsultationer och såg verkligen fram emot att få en snygg mage. Min man var helt emot det. Han tyckte att jag var fin ändå. Min pappa, som är kirurg, var helt emot det. Han tycker inte att man ska operera något i onödan eftersom alla operationer innebär risker. Jag lyssnade inte på någon av dem.
    I samma veva lagade jag ett hål i en tand. Det gjorde så ont i den att jag inte kunde tugga på den sidan på över ett halvår. Det har sedan visat sig att det låg lite ” smuts” kvar och nu har jag fått rofyllda tanden.
    När jag insåg att en lagning av ett litet hål kunde ge sådana komplikationer kunde jag bara föreställa mig hur illa det kan gå med en stor bukplastik.
    Då bestämde jag mig för att försöka acceptera min mjuka mage. Den är inte så snygg, men väldigt skön att ta på.
    Jag är inte emot plastikoperationer, men jag vill inte operera mig i onödan.
    Din mage är fin även när du sitter ner. Tänk på att fotomodellerna s bilder ofta är redigerade. Det är inte din. Den är verklig:-)))
    Kram Bettan

    1. alamaria

      Hej Bettan!

      Det du beskriver är lite så som mina tankebanor går också. Tänk om det blir komplikationer? Tänk om jag inte blir nöjd? Tänk om, tänk om, tänk om…??? :shock: Dessutom så är det ju inte som att jag ”behöver” genomgå en operation eftersom alla mina kroppsdelar är funktionsdugliga. Tänk om de inte är det efteråt av någon anledning? Man kan ju tappa känseln och liknande… :roll:

      Många som jag har pratat med, säger att det är en ”lätt” operation, men allt är relativt och ärligt så är jag nöjd med mig själv, förutom att jag ibland stör mig på den lösa huden.

      Maken anser inte att jag behöver göra en operation, men stöttar mig vilket beslut jag än fattar eftersom han bara vill att jag ska vara nöjd och glad, så det känns skönt! :-) Jag vet också att det stämmer för han har varit med mig genom alla mina storlekar och gifte sig med mig när jag vägde närmare 25 kg mer än vad jag väger nu. ♥

      Tack, vad du är söt!! Jag vet att modellernas magar är redigerade eftersom jag arbetade inom mode och skönhetsbranschen i tio år. Det mesta är fejk, eftersom branschen säljer en ”dröm” och inte verklighet. Knäppt, men så är det!

      Jag själv strävar inte efter ”modellkropp” för om jag hade gjort det så hade jag opererat mig för längesedan. Det går i vågor. 6 av 7 dagar så känns det hur bra som helst och sedan kommer en av de där dagarna när ”trollet” kommer fram och är ”missnöjd”. Oftast helt utan anledning också… Störande!! :-(

      Jag menar om det nu hade varit så viktigt att ha en ”platt mage”, så hade jag knappast suttit och mumsat i mig allt gott som slinker ner nu i december månad!! ;-)

      Tack en en gång för pepp och stöd Bettan!! ♥

  3. Maria

    Hej!
    Jag gick ner från över 100 kilo till 62 som minst och jag hade givetvis en massa hud över. I ärlighetens namn så såg jag värre ut än vad din mage gör och jag fick min operation betald av landstinget och jag är så tacksam över det! Jag var vansinnigt rädd för att operera mig och letade efter all möjlig information om vad som kunde gå snett. Till slut, efter flera år av vånda gick jag vidare och bestämde mig för att göra operationen.

    Jag var som sagt påläst och väl medveten om alla komplikationer som kan uppstå men i slutändan vägde min önskan att slippa problem med eksem och annat äckligt som blev under ”hudpåsen” samt naturligtvis att känna mig normal över. Visst var det jobbigt att återhämta sig, särskilt med tanke på att jag gjorde en sk cirkumferent bukplastik, alltså tog de bort överskottshud runt hela kroppen samtidigt, och jag fick lite problem med infektion i såret men det var ändå det rätta valet för mig.

    För mig är det ingen tvekan om att det var rätt val, men jag fick ”magdelen” betald, jag fick lägga till för att få cirkumferent, och det var det värt för mig. Jag var också rädd för att jag skulle vilja ändra på allt annat också och jag har gjort ytterligare ett ingrepp. Jag gjorde ett halslyft för att få bort den lösa hud jag hade på halsen. Kirurgen ville göra ett ansiktslyft, men det ville inte jag. Jag såg mina operationer som ett sätt att återställa det jag förstört genom att vara fet i så många år, inte att förändra mig.

    Som sagt, för mig var det rätt val och jag är väldigt tacksam över att jag har fått möjligheten att känna mig normal, men är du det minsta tveksam så vänta. Det ÄR jobbigt efteråt, inte fullt så jävligt som jag trodde, men jobbigt är det. Mycket kan gå fel och man måste väga in den risken i valet.

    Lycka till vad du än väljer att göra! /Maria

    1. alamaria

      Hej Maria!

      Tack snälla för att du delar med dig av din erfarenhet. Både av det positiva och negativa. Många berättar enbart om det positiva och minst lika många om det negativa, så det är skönt det finns någon som berättar om både och.

      Jag ska låta mitt beslut gro ett tag till och se hur det känns om ett tag. Antingen så vill jag göra det, eller så vill jag inte. Just nu så vill jag inte, men kan samtidigt inte säga att jag aldrig någonsin kommer att vilja.

      Tack än en gång Maria!! Kram! M.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>