«

»

Att våga förändra sitt utseende…

Under hela mitt liv så har jag fått kommentarer om mitt utseende. Allt från hår till ögon, näsa, tänder, kroppsform, naglar, fötter och klädstil har debatterats som om jag har varit döv. Med andra ord så har ANDRA diskuterat vad jag BORDE ha för att se så bra ut som möjligt. Min åsikt har inte varit relevant. När jag har opponerat mig så har de blivit sura. Så här skrev jag förra året:

Dag 6

Vilka reaktioner! Inte särskilt positiva dock. Det jag har fått reaktioner på är att jag efter åtta år har valt att byta hårfärg. Till och från under de senaste åtta åren så har jag gjort helblekningar av mitt hår och vissa perioder så har jag enbart gjort slingor. Nu har jag valt att lägga i en heltäckande mörk toning som går mer i samma ton som min naturliga färg. Jag valde att göra det eftersom blekningen gav mig en så kraftig klåda i hårbotten och för att mitt hår växer så fort att det hela tiden finns en utväxt som jag tycker är ful. Vem gillar att hela tiden känna sig ful i håret? Inte jag.

Nu är håret mörkt cendréfärgat och ”ramaskriet” har inte låtit vänta på sig. Sönerna tappade hakan och undrade när jag skulle färga tillbaka håret till min ”rätta färg” igen? Dottern undrade om jag verkligen hade färgat håret mörkt och hur det kom sig att jag gjorde det? Maken hävdar att han tycker att det är fint, men jag tror inte att han är fullt så nöjd. Svärmor skrev att hon inte kände igen sig och undrade vad maken tyckte om att ha förlorat hans blondin?

Efter att ha lagt upp bilden på Facebook så fick jag ingen reaktion alls. Helt tyst var det. Ibland talar tystnaden högre än ord, men jag bryr mig inte eftersom jag väljer själv vilken hårfärg jag har. Det komiska i det hela är att jag under hela mitt liv har fått reaktioner på mitt utseende även om jag inte alltid har bett om kommentarerna.

Sett ur mitt perspektiv så känns det bra med en förändring och jag har funderat mycket på hur jag ska belöna mig själv för mina framgångar med bantningen? Att köpa nya kläder har inte känts aktuellt eftersom jag har många kilon kvar att förlora. Att boka in en behandling av något slag har jag verkligen funderat på och kom då fram till att jag vill byta hårfärg. Jag har inte haft mörkt hår på väldigt länge och varför inte låta förändringen synas även där? Det kommer bli så skönt att slippa bleka rötterna var sjätte vecka. Nu blir det istället mina grå strån som måste färgas regelbundet, men då kliar det i alla fall inte hårbotten. Tvärtom så är det rätt skönt att tona håret. Dessutom så får man en sådan fin lyster och håret känns inte torrt och sprött.

Mina gröna ögon framhävs väldigt tydligt nu när jag har mörkare hår. I och med att den mörka cendréfärgen har en del grönt och brunt i sig, så tas det upp i mina grön-bruna ögon. Jag gillar det och vet att om jag hade velat så hade jag till och med kunnat gå mot kastanjebrunt för att få ännu grönare ögon. När jag berättade det för maken så tyckte han att jag kunde prova det eftersom den här färgen är rätt tråkig. Jag vet att färgen inte är den roligaste, men samtidigt så vill jag helst ha en färg som är så nära min naturliga hårfärg som möjligt för att slippa så mycket underhåll som möjligt. Det är ju inte alltid så kul att behöva greja med håret. Ibland vill man bara kunna stiga upp och dra en borste genom håret och vara färdig. Andra dagar kanske man vill lägga mer energi på det. Oftast så vill jag det inte och det är därför som jag har valt denna färg.

Tanken nu är att jag ska låta håret växa och bara tona över mina grå partier när de växer ut. För övrigt så vill jag inte göra så mycket mer än att toppa det regelbundet. Jag kan verkligen vara en riktig tråkmåns ibland. Därmed inte sagt att jag aldrig kommer att förändra mitt utseende igen. Jag vill bara ta det lite lugnare med håret ett tag nu. I framtiden så kanske jag orkar fixa mer med håret och då kanske jag byter hårfärg eller frisyr igen. Måste man ha samma utseende hela tiden eller får man lov att testa nya saker? Om man ser till min omgivning så verkar det förbjudet.

Dag 6 kan jag ge mig själv ”6” eftersom jag har klarat en dag till utan godis, snacks, glass och bakverk. I morgon är första dagen då jag har tillåtit mig själv att äta vad jag vill eftersom yngsta sonen fyller år då. Frågan är vad jag ska välja och frågan är om jag kommer att vara sugen och i så fall på vad?

Numera gör jag som jag vill. I år fyller jag 40 år och då borde jag faktiskt få lov att bestämma själv hur jag ska se ut. Vilken hårfärg och frisyr jag vill ha. Vilken kroppsform och klädstil. När ska folk sluta att lägga sig i eller behålla sina oombedda åsikter för sig själva? / Maria

Jag är inte din lerfigur att forma, utan väljer min egen form.

Jag är inte din lerfigur att forma, utan väljer min egen form.

Share

2 kommentarer

  1. Nella

    Jag tycker det känns lite läskigt att jag ska göra en total förvandling ska gå ner mängder typ bara så där lite mer en halva mig, och så ”liten” har jag inte minne av att jag varit nångång.
    hårfärg byter jag dock ofta

    1. alamaria

      Det ÄR läskigt att våga förändra sig själv. Att hitta en del av sig själv som man kanske själv inte ens vet om att man har. Samtidigt så är det spännande att utvecklas. Då växer man som människa och bygger upp sin självkänsla, så det är klart värt det. Trotsa rädslan och låt det ta sin tid så att du hinner med mentalt också. Jag har själv en ”mental bild” av mig och sedan har vi ju ”verkligheten”. De bilderna stämmer inte alltid överens, men jag jobbar på det. Varje dag och det går framåt. Snart är bilderna rätt så lika varandra. :-) Lycka till! Kram! Maria

Lämna ett svar till alamaria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>