«

»

Att sätta gränser…

Många säger till mig att jag är rätt så ”hård” och bestämd. Det är sant. Jag kan vara snäll, men avskyr ”mjäkighet”. Om saker och ting ska göras, så vill jag att de ska göras snabbt och NU. Inte att det ska ta flera timmar och dra ut på tiden… Det gör mig galen!! Så här skrev jag förra året:

Dag 4

Idag hade jag ”nöjet” att vakna redan vid fyra på morgon. Det kändes som att jag skulle kissa på mig, men när jag gick på toaletten så kom det inte många droppar. Att försöka somna om var uteslutet eftersom jag fortfarande var extremt kissnödig. Urinvägsinfektion? Jag googlade på nätet för att se vad man kunde göra, men kände mig inte klokare efter det. Å ena sidan skulle man dricka tranbärsjuice och ta tranbärstabletter eftersom vissa läkare inte skriver ut någon medicin. Å andra sidan så skulle man inte vänta för länge med att söka läkare eftersom det kan leda till värre sjukdomar och problem med njurarna.

Jag provade med tranbärsjuice och tranbärstabletter. Ovanpå det drack jag vatten och te med mjölk. När barnen och maken skulle lämnas så var jag galet kissnödig, men ville invänta att det verkligen skulle komma något och till slut gjorde det äntligen det. Fy, vad otrevligt det är att inte få ut något när man vet att det behövs.

På grund av min dåliga nattsömn så var jag helt slut på förmiddagen. Efter lite brunch så somnade jag i soffan och sov i ett par timmar. Det var skönt. Alarmet ringde innan det var dags att hämta barnen. Då fick jag otroligt ont i magen och behövde gå på toaletten igen. Illamåendet gjorde att jag inte visste från vilken ände det skulle komma. Jag mådde riktigt dåligt! Hur skulle jag kunna hämta barnen nu? Som tur var så blev det lite bättre och jag kunde åka iväg.

För att få barnen att göra allt som skulle göras så körde jag ”militär-stilen”. De fick äta mat som jag hade värmt från frysen. Idag blev det pasta med en gryta gjord på fläskkött och kantareller. Efter maten så fick de var sin lista med sysslor som skulle utföras. De gjorde det riktigt snabbt och inom mindre än två timmar så var allt gjort.

Äldsta sonen skaffade en prao-plats helt själv och var där och presenterade sig. Innan dess klippte jag hans hår och sa åt honom att duscha. Om man ska göra ett bra intryck så är det viktigt att vara ”hel och ren”. Efter det åkte vi till mataffären där vi köpte påskägg och matsäck till äldsta sonen som har friluftsdag i morgon. På väg ut från affären så träffade jag en klasskamrat från grundskolan. Sist vi träffades var för sexton år sedan. Det är galet hur fort tiden går!

Maken hämtades och sedan åkte vi hem. Väl hemma värmde vi mat till oss också och tro det eller ej, men då kom äldsta sonen självmant och bad om ursäkt och pratade om varför han hade blivit så arg igår. Det känns skönt att det hjälper att vara ”hård” mot sina barn och att sätta gränser. De får inte göra eller säga vad de vill. Min uppgift som förälder är att sätta gränser och att lära dem hur saker och ting fungerar i livet. Hur ska de annars veta det när de blir vuxna? Det ska bli intressant att se hur äldsta sonen klarar veckan på sin praoplats om ett par veckor.

Jag har fått i mig min mat och det har maken också. Skönt att slippa laga mat idag. Barnen hade redan ätit middag och vi visade äldsta sonen ”plankan”. Man lutar armarna och armbågarna mot golvet, håller kroppen rak och stöttar sig på fötterna som man gör när man ska göra armhävningar. Sedan ska man hålla den ställningen i minst 30 sekunder och gärna upprepa detta ett par gånger om. Äldsta sonen var uppriktigt förvånad över hur jobbigt det var. Det ser inte så jobbigt ut.

Maken kör samma övning, men mot en balansboll, vilket innebär att han måste hålla balansen samtidigt. Då blir det ännu lite svårare.

Faktum var att jag hittade ett par bilder på maken från förra sommaren. Där ser man tydligt att hans mage är större. Nu har den nästan försvunnit helt och hållet. Han är och har varit riktigt duktig! Jag är stolt över honom och hans framsteg. Det sporrar även mig att fortsätta mot mitt satta mål.

Dag 4 ger jag mig själv ”4”. Trots att maken och barnen får påskgodis, så avstår jag.

Inget påskägg till mig.

Jag vet att jag kan framstå som en ”militär” eller ”polis” och säkert verkar jätte-elak, men det är jag inte. Faktiskt inte. Jag är väldigt snäll och omtänksam. Bryr mig om hur andra mår. Ibland mer om deras välmående än mitt eget. Det är något som jag behöver jobba på. Om inte jag mår bra, så går det dels ut över andra och dels så har jag inget att ge dem heller. Somliga anser att jag är en ”surfitta”, men det är ok. Jag har inte så höga tankar om dem heller! ;-)

Förra året så avstod jag från påskgodiset. I år har jag inte gjort det. Jag har ätit det jag har velat ha och sedan har jag låtit bli. Jag märker att jag inte har några problem att avstå från de jag inte vill ha, även om jag äter det jag vill ha, när jag vill ha det. Hur går det för dig? / Maria

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>